SKALLVRÅNS KENNEL

Blogg

Lära sig genom imitering?

Kan hundar lära sig det vi vill genom att titta på andra? Att de lär sig det man inte vill, det har vi märkt genom åren men nyttiga saker? Nu menar jag inte flockinstinkter som att komma när någon ropar och hela högen hänger på, sätter sig en så sätter sig de andra också utan "onaturliga beteenden"? Gollum tycker inte om att träna inne så det har aldrig blivit av att jag lärt honom targetplatta (den kommer sällan med ut), däremot har han sett på när jag tränat de andra. Har inte riktigt fått till den perfekta ingången och korrekta positionen i sättandena vid högerhalter, så jag beslöt idag på kursen att backa tillbaka till noll och introducera tasstarget. Bara jag lade ned plattan så fattade han att framtassarna skulle upp på den. Givet att vi fick jobba med bakbensförflyttningarna men att han skulle stå på den "visste" han redan så fort han såg den. Så det är frågan, var han lärt sig av att se på de andra eller hade vi bara tur första gången och lyckades tima perfekt? Och vad är era erfarenheter av det?


Ursprungsanvändningsområde

De som känner mig vet att när det kommer till ursprungsanvändningsområde så är jag fanatisk. Finns inga ord som kan få mig att gå i taket som "En hund blir vad man gör den till". När det kommer till de rena jakthundsraserna så är de flesta med på noterna:

  • En stövare ska inte lulla runt fötterna på en när man går på promenad, helt avslappnad utan att man har mer än ett getöga på hunden utan att den bryr sig om alla harspår. Den SKA vilja följa harspåret mer än något annat i världen. Och den SKA INTE säljas som sällskapshund med kissepromenader runt kvarteret och aktivering a'la Nina Ottossons pusselspel utan den ska till en jägare.
  • En jämte ska defintivt föredra älgspåret framför att vilja komma till matte för en frolic. Den ska också säljas till jägare.
  • En bordecollie ska ha i sig att vilja valla och den måste få valla även om det är en utmärkyt hund till t.ex lydnad och agility just pga ursprungsanvändningsområdet (snabb och lyhörd och allert)

Så långt är nog de flesta överens. I de fallen ska köparens intresse och lämplighet överenstämma med hundens ursprungsanvändningsområde, hunden ska få utlopp för sina nedärvda egenskaper och därmed behov. Sen kommer en gråzon där egenskaper gör hundarna till lämpliga familjehundar. Men där måste den blivande valpspekulanten vara väl förtrogen med vad man skaffar för hund för man måste vara medveten om vad man får med för hårt rotade beteenden i bagaget:

  • En labbe bär på allt som inte är glödhett eller fastspikat, den fäller kopiöst och den kysser eventuella inbrottstjuvar allt i enlighet med dess ursprungsanvändningsområde som vattenapportör (apporteringslust in absurdum, dubbel päls för att stå emot väta och kyla och en förtjusning i människor som gör att den hellre ger fågeln till en människa än äter upp den)
  • En pappis är en larmhund. Den SKA skälla när grannen stannar på parkeringen. DUKTIG HUND!! En labbe som gör samma, inte duktg hund.
  • En riesen, schäfer eller rottis SKA tala om  att "nu smyger det en jävel där i skogen, ska jag ta den matte?" och inte på labbens vis säga "matte det kommer en kompis där i skogen"

Man måste ALLTID ta i beaktande vad hunden är avlad till och noga utvärdera om man själv är lämplig som ägare av den rasen, om man är beredd att ta det onda med det goda och om man bor rätt, har tiden ock kunskapen. Det håller de flesta också med om, man ska vara medveten om rasegenskaper. Sen kommer vi då till dä till konflikthärden och där människor helt byter tankesätt, nämlingen kamphundar. Där betyder helt plötsligt inte nedärvda mentala egenskaper ett dugg utan den blir vad man gör den till. Att de är avlade i många generationer på en vilja att slåss med andra hundar, precis som labbens apporteringslust, stövarens jaktlust etc, betyder helt plötsligt ingenting utan självklart så bir den en fantastisk hund utan vilja att slåss. Visst, de har lågt intresse att bita människa, lägre än många andra raser. de ÄR utmärkta familjehundar, det ligger helt i linje med rasens ursprungsegenskaper: inte bita husse/matte ens när hunden är upprörd över alla gränser i ett hundslagsmål, men de SKA vilja slåss med andra hundar. Det sitter djupt nedärvt och SKA FINNAS om de är avlade rätt. Dock menar jag inte att de ska ges tillfälle att slåss med andra hundar, däremot ska viljan och lusten finnas där En ras är som ett pussel, alla bitar ska finnas, både mentalt och exteriört och de kompletterar varandra och alla bitar måste finnas och vara av rätt storlek och form. Avlar man bort en bit, varesig det är apporteringslust eller vilja att slåss med andra hundar, så faller hela bilden och man kan få problem någon helt annanstans än där man forsöker ta bort eftersom egenskaper är komplexa och samarbetar. Egenskaperna i ett beteende kan vara små, små pusselbitar i ett annat, mycket önskvärt beteende. Visst, en hund blir vad man gör den till MEN DEN HAR GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR OCH BETEENDEN VARESIG VI VILL ELER INTE. Blir en hund enbart vad vi gör den till så kan vi strunta i vikten på mentalitet vid avel, skrota MH/Korningar/BPH för det spelar ju ingen roll då. Man kan köpa en pappis till harjakt eftersom de blir vad man gör den till, en labrador som vakthund, eller en hamilton som soffprydnad. ELER?

Jag skulle vilja säga följande:

UPPFÖDARE: Avla efter rasstandarden och ursprungsområdet både mentalt och exteriört, följ den slaviskt och försök inte anpassa din avel efter kundunderlaget. Du har valt att avla en ras med egenskaper, så se till att vara stolt över dem men inse att din ras passar inte alla. Vissa raser passar många, men vissa raser kanske bara passar ett fåtal människor. Vi avlar väl för vår och rasens skull, inte för att producera "lätta"hundar för försäljning som huvudsyfte. Vi avlar för att bevara en ras för framtiden, inte anpassa den till alla

PRESUMTIVA VALPKÖPARE: Välj ras lika noga som du väljer TV. Läs rasstandard, läs om ursprungsanvändningsområde och RAS-dokument och fundera noga på vad det kommer att innebära för hun dens sätt att vara. Tänk noga igen vem du är som person och vad du vill göra med hunden och vad du har att ge i form av boende, tid och faktiskt kunskap i grunden. Kämpa inte för att trycka in en hundpusselbit som inte passar i ditt livsmönster utan välj den rätta biten. Du ska välja den bit som passar just dig. Det finns en uppsjö av raser med olika utseende och mentalitet. Gillar du inte pälsvård, välj inte en långhårshund och klipp, det finns så många andra raser med samma egenskaper, aktivitetesbehov och storlek utan behov av pälsvård. Älskar du att gå på promenader löst i skogen med kompisar och deras hundar och du vill vara mycket social i ditt ungänge med både människor och hundar, välj inte en ras som är avlad för att vilja slåss med andra hundar, jaga eller vara vaksamma mot människor. Vill du träna och tävla, välj inte en ras som är avlad för att vara lugn eller arbeta enbart självständigt. Om  du är noga i valet så kommer ditt hundägande att vara mycket roligare och behagligare. Som tur är, är vi alla olika och det finns en hundras som passar alla.

SKK: Tryck hårdare på att hundar är olika även mentalt. Precs som det finns vitt skilda utseenden så är de mentala egenskaperna precis lika vitt skilda

 


Att tävlingsträna

Ska man tävla med hund så behövs det massor med träning i alla varianter: träna med åskådare, träna när man är nervös, släppa kontrollen över träningen etc. Här kommer mna bästa tävlingsträningstips. Fyll gärna på med egna tips under kommentarer.

  • Kolla runt på klubbar i närområdet oc h fråga om du kan få vara med på deras träningstävlingar
  • FB är en guldgruva att hitta träningstävlingar på
  • Åk gärna till ett närliggande torg eller parkering på stormarknader, på gågatan i stan och träna, då får du både publik och i samma veva lite nerver i det hela.
  • Be olika människor om hjälp att kommendera dig. Ofta slarvar man när man tränar, man förbereder t.ex sig inför ett läggande och på så vis ger man hjälper till hunden man inte är medveten om, eller tom känner av läget på hunden och lägger in momentet när det känns bra. Blir man kommenderad så hinner man inte göra det
  • Samla kompisar och ha skojtävlingar i annat än tävlingsmoment. Man har kul tillsammans och ändå får själva tävlingsgrejen fast med mindre press
  • Träna mycket på att vänta, bli inropad och gör ett moment eller bara busa loss. Väntan i sig är ett "nervmoment"
  • Åk till tävlingar och utställningar som publik och passa på att träna, då fångar du stämmningen och energierna och får träna i den miljön

Son lästips kan jag lämna "Lyckas på tävling" av Niina Svartberg. LYCKA TILL PÅ TÄVLINGSPLANEN