SKALLVRÅNS KENNEL

Blogg

Bordsträning

Vill man ställa ut och har en liten hund så måste hunden klara av att stå stilla på ett trimbord och bli klämd på från topp till tå. Oftast så tycker hunden det är helt ok men vissa hundar känner sig mycket obekväma på bordet och kan tom vara rädda. Här kommer lite träningstips.Bästa är om man har ett eget trimbord men har man inte det så kan en strykbräda med ljust överdrag och en svart halkfri gummimatta på den stabilaste änden vara ett bra alternativ. All träning bygger på att hunden ska uppfatta bordet som en trygg och mycket rolig plats att vara på. Lekbelöning är inte lämplig utan välj ett godis (då äta i sig är lugnande), det godaste hunden vet, och använd det bara vid bordsträningen. Så första övningen går ut på att hitta det hunden som hunden tycker mest om i hela världen, att hårda leversnittar fungerar i vardagen är väl OK men nu ska vi hitta det hunden tycker är allra godast. Att lägga tid på att hitta en riktigt bra belöning underlättar avsevärt

  • Lyft upp hunden på bordet, ha inga som helst krav på att den ska stå eller bli petad på i början utan den ska bara bli avslappnad och känna sig bekväm. Mata mycket godis (träna gärna med hungrig hund, då är godiset mer värdefullt för hunden)
  • Servera gärna maten på trimbordet om hunden gillar mat
  • Om hunden inte fullkomligt älskar kloklippning och pälsvvård, välj en annan plats att göra de sakerna. Samma med vaccinationer och liknande hos veterinären, fråga om du inte kan hålla hunden i famnen istället. Brukar aldrig vara några problem.
  • Flytta runt trimbordet hemma, både inne och ute i hemvan miljö, så att det inte blir bundet till en och samma plats. När det funkar så prova på ovana miljöer
  • När vi kommit så långt att hunden är avslappnad och trivs på bordet så börjar man be vänner och bekanta att bara passera när hunden är på bordet och ge den en godis, när det funkar utökas det med att de ger hunden en klapp innan den får godisen. Sedan utökar man sakta att personerna rör mer och mer vid hunden innan godisen kommer. Fortfarande inga krav på att den ska stå utan det räcker att den är uppe på bordet
  • Inte förrän nu är det dags att börja med att hunden ska stå på bordet, då backar man tillbaka till hemmiljö och bara tränar själva ståendet på bordet utan att någon rör hunden mer än du, sedan flytta ut det i olika miljöer. Glöm inte belöna med godis, ofta ,ofta, bara en sekund mellan godbitarna i början för att sedan glesa ut dem
  • När det fungerar är det dags att ha hunden stående på bordet medan människor (först bekanta, sedan mer och mer obekanta) bara passerar och ger hunden en godis medan den står. När det fungerar så går de vidare med en klapp och sedan utökar tiden sakta medan de smeker/känner på hunden.
  • Det är bra om man kan samla ihop många människor, kanske på klubben, som passerar i strid ström och bara godisbelönar  för att sedan utöka allteftersom hunden känner sig bekväm. Tillslut tycker hunden inte att det är något konstigt alls utan nästan längtar efter att någon ska komma när den är uppe på bordet. Med aktiv träning så kan man få en hund att älska bordet på några veckor.
  • Utnyttja vänner och bekanta som har trimbord så hunden vänjer sig vid att trimbod är olika.

Hoppas de här tipsen kan hjälpa till att få en hund som gillar bordshanteringen. LYCKA TILL

 

 


Tävlingsnerver

Tävlingsdags igen och som vanligt darrar nerverna lite. Alla har vi lite olika sätt att hantera de,- De här är de som fungerar bäst för mig:

  • Packa i god tid. Tänk noga igenom allt som kan tänkas behövas. Glöm inte huvudvärkstabletter, de brukar behövas när spänningen släpper.
  • Försök att äta lite innan du åker även om magen vänder sig ut och in. Ta med så du kan äta när du blir sugen. Precis som på hundar så är ätande lugnande-
  • Skapa dig en ritual innan du går in på planen/ut på spåret/in  ringen. Jag brukar träna lite rally/lydnad. Gör man något vant känner man sig tryggare
  • Givet ska hunden rastas men se till att du själv är kissad innan. Är man nervös så brukar man lätt bli kissnödig och man kan inte vara avslappnad samtidigt
  • Känn dig för hur du vill ha det innan, en del vill vara ifred och ladda medan andra vill vara sociala in i det sista
  • Klä dig gärna lite snyggt utan att tumma på vad som är praktiskt, make-up om du är tjej, känner man sig fin ökar självförtroendet
  • Visualisera hur du verkligen vill att det ska se ut och ta med dig den känslan
  • LÄSTIPS: Lyckas på tävling - tävlingspsykologi och mental träning för hundsportare av Niina Svartberg
  • Slappna av, det är ingen som skrattar om det blir tokigt. Alla har vi våra kaosartade täv lingar i ryggsäcken som man faktiskt skrattar gott åt med tiden och de brukar faktiskt i slutänden vara de bästa tävlingsminnena


Lära sig genom imitering?

Kan hundar lära sig det vi vill genom att titta på andra? Att de lär sig det man inte vill, det har vi märkt genom åren men nyttiga saker? Nu menar jag inte flockinstinkter som att komma när någon ropar och hela högen hänger på, sätter sig en så sätter sig de andra också utan "onaturliga beteenden"? Gollum tycker inte om att träna inne så det har aldrig blivit av att jag lärt honom targetplatta (den kommer sällan med ut), däremot har han sett på när jag tränat de andra. Har inte riktigt fått till den perfekta ingången och korrekta positionen i sättandena vid högerhalter, så jag beslöt idag på kursen att backa tillbaka till noll och introducera tasstarget. Bara jag lade ned plattan så fattade han att framtassarna skulle upp på den. Givet att vi fick jobba med bakbensförflyttningarna men att han skulle stå på den "visste" han redan så fort han såg den. Så det är frågan, var han lärt sig av att se på de andra eller hade vi bara tur första gången och lyckades tima perfekt? Och vad är era erfarenheter av det?


Ursprungsanvändningsområde

De som känner mig vet att när det kommer till ursprungsanvändningsområde så är jag fanatisk. Finns inga ord som kan få mig att gå i taket som "En hund blir vad man gör den till". När det kommer till de rena jakthundsraserna så är de flesta med på noterna:

  • En stövare ska inte lulla runt fötterna på en när man går på promenad, helt avslappnad utan att man har mer än ett getöga på hunden utan att den bryr sig om alla harspår. Den SKA vilja följa harspåret mer än något annat i världen. Och den SKA INTE säljas som sällskapshund med kissepromenader runt kvarteret och aktivering a'la Nina Ottossons pusselspel utan den ska till en jägare.
  • En jämte ska defintivt föredra älgspåret framför att vilja komma till matte för en frolic. Den ska också säljas till jägare.
  • En bordecollie ska ha i sig att vilja valla och den måste få valla även om det är en utmärkyt hund till t.ex lydnad och agility just pga ursprungsanvändningsområdet (snabb och lyhörd och allert)

Så långt är nog de flesta överens. I de fallen ska köparens intresse och lämplighet överenstämma med hundens ursprungsanvändningsområde, hunden ska få utlopp för sina nedärvda egenskaper och därmed behov. Sen kommer en gråzon där egenskaper gör hundarna till lämpliga familjehundar. Men där måste den blivande valpspekulanten vara väl förtrogen med vad man skaffar för hund för man måste vara medveten om vad man får med för hårt rotade beteenden i bagaget:

  • En labbe bär på allt som inte är glödhett eller fastspikat, den fäller kopiöst och den kysser eventuella inbrottstjuvar allt i enlighet med dess ursprungsanvändningsområde som vattenapportör (apporteringslust in absurdum, dubbel päls för att stå emot väta och kyla och en förtjusning i människor som gör att den hellre ger fågeln till en människa än äter upp den)
  • En pappis är en larmhund. Den SKA skälla när grannen stannar på parkeringen. DUKTIG HUND!! En labbe som gör samma, inte duktg hund.
  • En riesen, schäfer eller rottis SKA tala om  att "nu smyger det en jävel där i skogen, ska jag ta den matte?" och inte på labbens vis säga "matte det kommer en kompis där i skogen"

Man måste ALLTID ta i beaktande vad hunden är avlad till och noga utvärdera om man själv är lämplig som ägare av den rasen, om man är beredd att ta det onda med det goda och om man bor rätt, har tiden ock kunskapen. Det håller de flesta också med om, man ska vara medveten om rasegenskaper. Sen kommer vi då till dä till konflikthärden och där människor helt byter tankesätt, nämlingen kamphundar. Där betyder helt plötsligt inte nedärvda mentala egenskaper ett dugg utan den blir vad man gör den till. Att de är avlade i många generationer på en vilja att slåss med andra hundar, precis som labbens apporteringslust, stövarens jaktlust etc, betyder helt plötsligt ingenting utan självklart så bir den en fantastisk hund utan vilja att slåss. Visst, de har lågt intresse att bita människa, lägre än många andra raser. de ÄR utmärkta familjehundar, det ligger helt i linje med rasens ursprungsegenskaper: inte bita husse/matte ens när hunden är upprörd över alla gränser i ett hundslagsmål, men de SKA vilja slåss med andra hundar. Det sitter djupt nedärvt och SKA FINNAS om de är avlade rätt. Dock menar jag inte att de ska ges tillfälle att slåss med andra hundar, däremot ska viljan och lusten finnas där En ras är som ett pussel, alla bitar ska finnas, både mentalt och exteriört och de kompletterar varandra och alla bitar måste finnas och vara av rätt storlek och form. Avlar man bort en bit, varesig det är apporteringslust eller vilja att slåss med andra hundar, så faller hela bilden och man kan få problem någon helt annanstans än där man forsöker ta bort eftersom egenskaper är komplexa och samarbetar. Egenskaperna i ett beteende kan vara små, små pusselbitar i ett annat, mycket önskvärt beteende. Visst, en hund blir vad man gör den till MEN DEN HAR GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR OCH BETEENDEN VARESIG VI VILL ELER INTE. Blir en hund enbart vad vi gör den till så kan vi strunta i vikten på mentalitet vid avel, skrota MH/Korningar/BPH för det spelar ju ingen roll då. Man kan köpa en pappis till harjakt eftersom de blir vad man gör den till, en labrador som vakthund, eller en hamilton som soffprydnad. ELER?

Jag skulle vilja säga följande:

UPPFÖDARE: Avla efter rasstandarden och ursprungsområdet både mentalt och exteriört, följ den slaviskt och försök inte anpassa din avel efter kundunderlaget. Du har valt att avla en ras med egenskaper, så se till att vara stolt över dem men inse att din ras passar inte alla. Vissa raser passar många, men vissa raser kanske bara passar ett fåtal människor. Vi avlar väl för vår och rasens skull, inte för att producera "lätta"hundar för försäljning som huvudsyfte. Vi avlar för att bevara en ras för framtiden, inte anpassa den till alla

PRESUMTIVA VALPKÖPARE: Välj ras lika noga som du väljer TV. Läs rasstandard, läs om ursprungsanvändningsområde och RAS-dokument och fundera noga på vad det kommer att innebära för hun dens sätt att vara. Tänk noga igen vem du är som person och vad du vill göra med hunden och vad du har att ge i form av boende, tid och faktiskt kunskap i grunden. Kämpa inte för att trycka in en hundpusselbit som inte passar i ditt livsmönster utan välj den rätta biten. Du ska välja den bit som passar just dig. Det finns en uppsjö av raser med olika utseende och mentalitet. Gillar du inte pälsvård, välj inte en långhårshund och klipp, det finns så många andra raser med samma egenskaper, aktivitetesbehov och storlek utan behov av pälsvård. Älskar du att gå på promenader löst i skogen med kompisar och deras hundar och du vill vara mycket social i ditt ungänge med både människor och hundar, välj inte en ras som är avlad för att vilja slåss med andra hundar, jaga eller vara vaksamma mot människor. Vill du träna och tävla, välj inte en ras som är avlad för att vara lugn eller arbeta enbart självständigt. Om  du är noga i valet så kommer ditt hundägande att vara mycket roligare och behagligare. Som tur är, är vi alla olika och det finns en hundras som passar alla.

SKK: Tryck hårdare på att hundar är olika även mentalt. Precs som det finns vitt skilda utseenden så är de mentala egenskaperna precis lika vitt skilda

 


Att tävlingsträna

Ska man tävla med hund så behövs det massor med träning i alla varianter: träna med åskådare, träna när man är nervös, släppa kontrollen över träningen etc. Här kommer mna bästa tävlingsträningstips. Fyll gärna på med egna tips under kommentarer.

  • Kolla runt på klubbar i närområdet oc h fråga om du kan få vara med på deras träningstävlingar
  • FB är en guldgruva att hitta träningstävlingar på
  • Åk gärna till ett närliggande torg eller parkering på stormarknader, på gågatan i stan och träna, då får du både publik och i samma veva lite nerver i det hela.
  • Be olika människor om hjälp att kommendera dig. Ofta slarvar man när man tränar, man förbereder t.ex sig inför ett läggande och på så vis ger man hjälper till hunden man inte är medveten om, eller tom känner av läget på hunden och lägger in momentet när det känns bra. Blir man kommenderad så hinner man inte göra det
  • Samla kompisar och ha skojtävlingar i annat än tävlingsmoment. Man har kul tillsammans och ändå får själva tävlingsgrejen fast med mindre press
  • Träna mycket på att vänta, bli inropad och gör ett moment eller bara busa loss. Väntan i sig är ett "nervmoment"
  • Åk till tävlingar och utställningar som publik och passa på att träna, då fångar du stämmningen och energierna och får träna i den miljön

Son lästips kan jag lämna "Lyckas på tävling" av Niina Svartberg. LYCKA TILL PÅ TÄVLINGSPLANEN