Anmäld tävling är tävling oavsett vad, eller hur. Med min knäskada försökte min bättre äkta hälft avråda mig att åka, han menade att jag inte kunde gå fritt egenom ett rum utan luta mig mot stolar och väggar och jag svor ganska så friskt när dessa småtrösklar satte stopp för framfarten. Iofs höll han med att jag kanske kunde klara en bana som har skylt långsamt tempo hela vägen utan att behöva vinkla benet och svänga på liten yta så jag tog det som ett Okey åk du men givetvis var det sammanlagt 3 springskyltar och 2 vändning på stället, 2 270g höger och vänster i språngmarsch + två skyltar där man skulle sträcka ut högerbenet åt sidan och följa efter med vänster medan all tyngd låg på höger (jupp det är höger knä som knäckts) Herre min skapare, dottern skrädde inte orden. Tack gode gud för dubbla doser alvedon och ibumetin och framför allt tävlingsadrenalinet som kom till min räddning för banorna kördes med svängar och spring, nog såg jag ut som en flaxande skadeskjuten kråka i mina springsteg, men det bjuder jag på vi tog oss runt och med de förutsättningar vi hade så var det ett kanonresultat 80 på första banan och 95 på den andra. Titeln är i hamn, får se i morgon vad jag får betala för den. Hundfolk är totalt galna, det är bara att inse och erkänna (men inte för gubben) Arwen hade iaf en toppenkväll och det är det absolut viktigaste. Finns folk som gör protesknän och de ska ju leva de också........
2020-08-26 23:01 | 0 kommentarer